Avtalen fungerar som riktmärke eller norm för avtalen i andra sektorer. Den internationellt konkurrensutsatta sektorn sätter märket, dels för att den är stor, dels för att företagens konkurrenskraft är beroende av att deras lönekostnader inte ökar mer än i konkurrentländerna.
I stort sett finns det enighet på den svenska arbetsmarknaden om att industrin ska sätta ”märket” och att övriga sektorer ska respektera det. Vissa LO-fackförbund inom branscher som främst är verksamma i Sverige vill använda märket som en utgångspunkt mer än som en norm för sina avtal.