Frågan är vilka andra av våra forna statusprylar som kan väcka åtrå i det Europa som är på väg att köra ikapp oss.
- Publicerad: 2010-04-14
- Uppdaterad: 2010-04-14
Blocket Goes Global – gamla grejer startar om utomlands
Det är nu många år sedan Blocket började ge våra ratade gamla prylar förlängt liv i ny tacksam ägares vård. Ett praktiskt sätt att bli av med barlast från bostaden, särskilt när det rör sig om tunga grejer som man själv vill slippa släpa ut.
Ett gott exempelvis på detta är farmors gamla piano som länge satt stopp för en platt-TV i det gemensamma utrymmet.
Pianon var förr ett attribut förbehållet samhällets mer burgna och bildade. Rollen som statusbärare axlas idag istället av platt-TV:n i Svenssons gille. Ut piano – in dumburk! Bildningskriteriet är därmed bortkopplat.
Efter en tids skyltning på Blocket konstaterade jag att temperaturen på marknaden för begagnade pianon fick permafrosten att framstå som en sommarbris - iskall. Allt eftersom sjönk priset i takt med att mina förhoppningar på en försäljning. Döm därför om min förvåning när telefonen en söndagskväll ringer och en engelsk röst med slavisk brytning undrar om de får hämta pianot om två timmar! Straxt står två utländska män i radhusets hall. Någon engelska talade inte dessa pianokurirer inte, men med tyskan gick det bättre. De var pianoinköpare från Ungern. Lagret fanns utanför Budapest och därifrån gick pianona till länder i det gamla Östeuropa. Piano och pengar bytte ägare med ett auf wiedersehen.
Händelsen satte hos mig igång en del funderingar kring denna typ av handel. Marknaden är självklar. Östra Europa består av länder som där kunskap om klassisk musik följer med bröstmjölken. Köpkraften stiger sakta men säkert. Turen har nu kommit till dem att få in ett piano i hemmet och känna att de kommit ett pinnhål upp i samhällets hierarki. Intresset för eko-reko och andra vågen, som vi kunde läsa om i vår trendrapport, speglar sig på många sätt också i den här affären. Det känns faktiskt ganska schysst att också som säljare bidra till andra vågen.
Frågan är vilka andra av våra forna statusprylar som kan väcka åtrå i det Europa som är på väg att köra ikapp oss. Kommer vi att kunna identifiera de produkter som kan passa i den globala ”prylarnas flyttkedja”? Hur kommer handelsplatsen för detta att se ut praktiskt/tekniskt? Gynnas svensk handel i nästa led? Kanske inser du om några år att du aldrig skulle ha skänkt tant Gretas minkbits-päls till Röda Korset eller slängt din tjock-TV och de spetsiga slalomskidorna. Världen blir mindre – också för prylarna.
Pernilla Seger