På svenskhandel.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Läs mer om cookies här

Publicerad: 2015.09.21  •  
Senast uppdaterad: 2015.09.21

Riksbanken har målat in sig i ett hörn

Det är bekymmersamt att Riksbanken målat in sig i ett hörn kring tvåprocentsmålet och nu argumenterar för höga löneökningar, skriver Karin Johansson, vd Svensk Handel, och Åke Svensson, vd Teknikföretagen i en debattartikel i SvD.

Den avtalsrörelse som stundar sker i en orolig och svåröverskådlig omvärld. I en skakig och svag världskonjunktur pressar olika intressen på för höga löneökningar. Denna gång ivrigt påhejade av Riksbanken som oblygt blandar sig i avtalsrörelsen i sina försök att nå sitt inflationsmål. De drar sig inte ens för att siffersätta en förväntad löneökning på 3-3,5 procent. Och detta samtidigt som kostnadsökningarna år efter år försämrat svenska företags konkurrenskraft. Den svenska modellen som innebär att det är parterna på arbetsmarknaden som förhandlar löner och arbetsvillkor, undermineras när bankekonomerna tvärsäkert vill styra löneökningarnas storlek.

Sverige är ett litet land vars välstånd och välfärd alltid varit, och fortfarande är, beroende av framgångsrik export. Faktum är att vi är ett av världens mest exportberoende länder, där värdet av exporten motsvarar 50 procent av BNP. Idag har vi inte längre något försprång att tala om, för världen har blivit mindre och gränserna suddats ut. Tillgången till teknik och kompetens är i stort sett densamma i alla länder. Då blir kostnadsbilden allt mer avgörande. Och vi har redan en av världens högsta arbetskraftskostnader.

Handeln och exportindustrin lever alltmer under samma villkor där den internationella konkurrenskraften och förmågan att öka produktiviteten avgör framgången. Det handlar om att kunna erbjuda bättre varor och tjänster till ett för kunden lägre pris. I denna tillvaro riskerar Riksbankens jakt på inflationsmålet att driva upp arbetskraftskostnaderna med förlorade arbetstillfällen och utslagning av företag som följd. Ändå är facken inte sena att haka på, trots att de vet att jobben blivit färre och att produktiviteten inte förbättrats, när vi år efter år unnat oss reallöneökningar i hela samhället. Vi har alltså redan genomfört det experiment som Riksbanken nu önskar, till synes obekymrade om företagens konkurrenskraft. Och vi vet redan resultatet. Inflationen har inte nått upp till målet.

Inom handeln råder en allt hårdare konkurrenssituation till följd av digitaliseringen och globaliseringen och ett förändrat kundbeteende. Trots relativt god försäljningsutveckling brottas många med betydande lönsamhetsproblem. Handeln var den mest konkursdrabbade branschen underförra året. Läget är särskilt allvarligt i sällanköpshandeln. Där har priserna sjunkit under tio års tid, samtidigt som kostnaderna för anställda och lokaler har ökat.

I det här läget blir det avgörande att avtalsförhandlingarna 2016 utgår från en realistisk bild av den internationella konkurrenskraften och våra ekonomiska förutsättningar, oavsett om det handlar om exportindustri eller inhemska sektorer. Industriavtalet innebär just att parterna ska förhandla utifrån syftet att stärka industrins internationella konkurrenskraft. Och för en stabil utveckling måste Industriavtalet respekteras och fungera lönenormerande för arbetsmarknaden.

Det är bekymmersamt att Riksbanken målat in sig i ett hörn kring tvåprocentsmålet och nu argumenterar för höga löneökningar, samt uttrycker tveksamhet till att industrin blir normerande. Syftet är att försöka nå sitt 20 år gamla inflationsmål genom inhemska kostnadsökningar. Men världen har förändrats, är mer globaliserad och penningpolitiken befinner sig i en helt annan miljö idag. Digitaliseringen har stor påverkan på företagens affärer och prissättning. Dessutom rymmer måttet på inflationen faktorer som Riksbanken inte rår över. Allt tydligare är att inflation styrs av omvärlden och är mycket svår att reglera på nationell nivå.

Riksbanken har till uppgift att nå sitt inflationsmål. Arbetsmarknadens parter har till uppgift att förhandla och sluta kollektivavtal. Att aktörer som inte deltar i förhandlingarna ger sig in med pekpinnar i avtalsrörelsen har stora konsekvenser och kan vara direkt skadligt för vår konkurrenskraft, och därmed för hela samhällsekonomin.

Karin Johanssonvd Svensk Handel

Åke Svenssonvd Teknikföretagen

Debattartikeln är även publicerad i vlt.se

Källa: SvD.se - 2015.09.18

Kommentarer (0)