På svenskhandel.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Läs mer om cookies här

Publicerad: 2016.11.23  •  
Senast uppdaterad: 2016.11.23

Så fungerar avtalsrörelsen

I Sverige har vi ett unikt sätt att styra över löner och andra arbetsvillkor på arbetsmarknaden, det som kallas ”den svenska modellen”. Den innebär att arbetsmarknadens parter – arbetsgivarorganisationer och fackföreningar – gemensamt kommer överens och förhandlar fram vilka regler som ska gälla, utan inblandning från regering och riksdag. Det innebär också att löner och andra arbetsvillkor styrs mer genom kollektivavtal än genom lagar.

En avtalsrörelse omfattar både löner och arbetsvillkor; till exempel frågor som arbetstid, kompetensutveckling och inflytande. Processen för att nå fram till en överenskommelse består av ett antal steg.

Till att börja med tar respektive part beslut om inriktning för avtalsrörelsen och sätter sin agenda. Därefter överlämnas kraven och förhandlingarna kan börja. Om fack och arbetsgivare inte kommer överens blir det medling och i värsta fall konflikt. Det vill vi undvika. När förhandlingarna är klara tecknas ett nytt kollektivavtal och vi får återigen fredsplikt på arbetsmarknaden.

Stegen i avtalrörelsen

 

Så fungerar kollektivavtalet

En väl fungerande arbetsmarknad är viktig för företagens konkurrenskraft och i kollektivavtalen kan parterna själva reglera många av villkoren.

I dag omfattas 90 procent av medarbetare i företag och offentlig sektor av kollektivavtal. Och i verksamheter med kollektivavtal gäller avtalet för alla medarbetare, oavsett om de är med i facket eller inte. Det finns närmare 700 kollektivavtal som tecknas av parterna – ett 50-tal arbetsgivarorganisationer och ett 60-tal fackföreningar. Svensk Handel förhandlar med bland andra Handelsanställdas förbund och Unionen.

Kollektivavtalet är resultatet av förhandlingen mellan avtalsrörelsens parter och reglerar bland annat löner, allmänna villkor om formerna för anställning, sjukdom, semester, övrig ledighet, arbetstid och försäkringsskydd. Innan ett avtal går ut träffas arbetsmarknadens parter och förhandlar fram ett nytt. Det är den avtalsrörelse vi nu är på väg in i.

Som arbetsgivarorganisation värnar vi kollektivavtalens konkurrenskraft genom att verka för att avtalen har ett innehåll som ger stöd för företagens utveckling och behov samt att löneökningstakten inte blir för hög.

Andelen av löntagare i Sverige som omfattas av kollektivavtal

 

Vägen fram till ett nytt kollektivavtal är lång. För att överlämna krav som överensstämmer med medlemsföretagens synpunkter och behov har vi en lång process i flera steg.

Medlemskontrakt

Via vår telefonjour tar Svensk Handel varje år emot cirka 24 000 samtal och bistår med arbetsrättslig rådgivning. Det ger oss tydlig information om vilka frågor som är aktuella och problematiska. Vi träffar många medlemmar på företagsbesök och ger rådgivning på plats. Vi biträder också medlemsföretag i enskilda förhandlingar. Allt detta ger oss värdefull kunskap om branschens verklighet och behov, något vi tar med oss in i avtalsrörelsen och använder när kraven formuleras.

Demokratisk representation 

Svensk Handel är en medlemsorganisation och företräder medlemsföretagen i avtalsförhandlingarna. Delegationerna består av medlemsföretag i olika storlekar som representerar olika delar av landet och handeln. På delegationsträffar diskuteras vilka frågor som är viktigast att driva och vi kommer överens om inriktningen för respektive avtal.

Juridisk förarbete

Därefter övergår arbetet i en förberedelsefas då Svensk Handel arbetar med att utreda och konkretisera avtalskrav genom att ta fram förslag på ny avtalstext. Arbetet leds av förhandlingschef Tomas Undin och ett antal specialister på arbetsrättsliga frågor.

Beslut

Innan kraven överlämnas till våra motparter träffas förhandlingsdelegationerna som ger Svensk Handel mandat att förhandla. Den 26 januari överlämnas kraven för detalj- och partihandelsavtalet, den 24 februari för tjänstemannaavtalen och den 28 februari för apoteksavtalen. Förhandlingarna kan börja.

De olika stegen i förberedelserna inför ett förhandlingsarbete

 

Den 26 januari överlämnas kraven för detalj- och partihandelsavtalet, den 24 februari för tjänstemannaavtalen och den 28 februari för apoteksavtalen. I samma stund som vi mottagit motpartens yrkanden påbörjas ett arbete att sammanställa, bedöma och beräkna motpartens krav. Tillsammans med delegationerna görs sedan en bedömning av ingångsläget i de förhandlingar som börjar bara några få dagar senare. Förhandlingarna leds av Tomas Undin och hans förhandlingsstab.

Förhandlingarna pågår kontinuerligt från den tidpunkt som kraven överlämnas och ju närmare vi kommer det datum avtalet löper ut, desto mer intensivt blir förhandlingsarbetet. Under tiden förhandlingarna pågår görs avstämningar med delegationen för att fastställa mandat att sluta ett nytt avtal.

Förhoppningen är att parterna kommit överens om ett nytt avtal innan det gamla löper ut, men det händer att det är svårt att enas om vissa villkor och att förhandlingarna därför drar ut på tiden.

Så snart ett nytt avtal är undertecknat informeras Svensk Handels medlemmar. Vi erbjuder även informationsträffar då vi går igenom avtalens nya villkor. 

Stegen i förhandlingsarbetet

 

Under den tid som ett kollektivavtal gäller råder fredsplikt, vilket innebär att ingen av parterna kan vidta stridsåtgärder. Ett exempel på stridsåtgärd från arbetstagarsidans sida är strejk. Lockout är en stridsåtgärd som arbetsgivarparten kan vidta.

När parterna går in i förhandlingar är förhoppningen att komma överens om ett nytt avtal innan det gamla löper ut. Målsättningen är att försöka nå en uppgörelse utan stridsåtgärder.

Det händer att parterna har mycket svårt att enas om nya villkor i avtalen och för att sätta tryck i förhandlingarna kan någon av parterna varsla om stridsåtgärd. Då utses medlare från Medlingsinstitutet för att hjälpa parterna att närma sig varandra och enas om ett nytt kollektivavtal. Medlarna sätter sig in i parternas krav och lämnar ett bud som bara kan antas eller förkastas i sin helhet.

Om förhandlingarna gått i stå kan parterna begära medlare även utan att varsel om stridsåtgärd lämnats.

När förhandlingarna är klara tecknas ett nytt kollektivavtal och vi får återigen fredsplikt på arbetsmarknaden.

Avtal

Frågor och svar om avtalsrörelsen

Navigera i Avtalsrörelsen

Märket I mitten av nittiotalet tecknades Industriavtalet mellan facken och arbetsgivarorganisationerna inom industrin. Avtalet är en förhandlingsordning, men den kanske viktigaste komponenten i avtalet är ”märket”. Märket innebär att den exportberoende industrin förhandlar lön först och att den löneökning de kommer överens om agerar märke, det vill säga bestämmer löneökningstakten, även för resterande delar av svensk arbetsmarknad.

 Huvudsyftet med Industriavtalet är att värna svenskt konkurrenskraft, att se till att svenska löner växer i takt med jämförbara konkurrentländer. Sverige är ett litet, exportberoende land. För att vara konkurrenskraftiga på den internationella arenan får det vi producerar inte bli för dyrt. Om lönerna i Sverige springer iväg alltför mycket från de i jämförbara länder måste vi sälja det vi producerar till priser ingen vill betala. Och i så fall sjunker exporten, vilket inte bara är dåligt för de som arbetar inom exportindustrin utan för alla i Sverige.

 Industriavtalet har varit bra för Sverige och det har varit bra för svenska löntagare. Under perioden 1970-1994 hade Sverige väldigt höga nominella löneökningar. Nominella innebär löneökningar räknat i kronor. I genomsnitt uppgick de till 8,3 procent om året. Problemet var att de höga nominella löneökningarna starkt bidrog till att höja inflationen, som i praktiken åt upp löneökningarna. I genomsnitt under perioden var de reala löneökningarna, det vill säga den faktiskt ökade köpkraften, 0,5 procent per år.

 Under perioden 1995-2015, sedan industriavtalets tillkomst, har de nominella löneökningarna varit betydligt lägre och i genomsnitt hamnat på 3,5 procent. Samtidigt har detta bidragit till att hålla tillbaka inflationen vilket i sin tur har inneburit att reallönerna i snitt ökat med 2,4 procent om året.

 För att exemplifiera: Innan ”märket” kanske en arbetare fick 830 kronor mer i månaden när det var dags att höja lönerna. På pappret kan detta tyckas som en mycket god löneökning, men problemet var att allt samtidigt blev dyrare. I ökad köpkraft innebar löneökningen om 860 kr/mån bara 50 kronor mer i månaden. Föregående avtalsår fick medarbetare inom detaljhandelsavtalet 350 kr  i löneökning, vilket givetvis är betydligt mindre än 830 kr. Men då tar man inte hänsyn till det faktum att allt annat faktiskt inte blir särskilt mycket dyrare nu för tiden, vilket gör att arbetaren, justerat för inflation, kan köpa saker för ytterligare 240 kr. Tidigare såg det ut som att väldigt små lönehöjningar var väldigt stora, idag är det tvärtom.

Källa: Svenskt Näringslivs rapport "Fatta om löner och arbetstid 2016"

Handeln har under det senaste decenniet mött en paradoxal verklighet. Varje år säljs det mer och mer varor, men marginalerna på det som säljs krymper och krymper. Anledningen till det är den enorma prispress handeln är utsatt för.

 Fram till nittiotalets mitt steg priserna inom både dagligvaruhandeln och sällanköpshandeln. Sedan hände något. Dagligvaruhandelns priser fortsatte uppåt men inom sällanköpshandeln stannade utvecklingen av. Först framåt mitten av 2000-talet började de röra sig igen, men den här gången nedåt. Och så har det fortsatt sedan dess. Det är problematiskt.

 Utvecklingen kommer sig främst av digitaliseringen. För trettio år sedan konkurrerade en handlare egentligen endast med andra handlare på orten. Genom den ökande e-handeln som möjliggjorts genom digitaliseringen har konkurrenssituationen förändrats i grunden.

 Den första vågen av konkurrens var inhemsk konkurrens från näthandlare. En näthandlare har en lång rad kostnadsfördelar jämfört med en fysisk butik. En näthandlare behöver inga säljare, ingen dyr fysisk butik utan enbart ett lager och en hemsida . Att en näthandlare kan pressa priser är därmed naturligt.

 Den andra vågen, som vi befinner oss mitt i nu, är att internationella näthandlare tar en allt större marknadsandel av den svenska handeln. Idag är det inte krångligare eller mer riskabelt att beställa en vara från Kina än från Sverige. Den enda egentliga skillnaden för konsumenten är att varan från Kina är betydligt billigare.

En annan utmaning som digitaliseringen medfört är prisjämförelsesidorna, vilka bidrar till ytterligare prispress. Det har helt enkelt blivit mycket svårare att hävda sig i dagens konkurrens med högre priser än konkurrenterna. Ökade kostnader för bland annat hyror, löner, arbetsgivaravgifter med mera är därmed svårare att kompensera för genom att höja priserna på de varor man säljer.

I en sådan värld är det svårt för den lokala handlaren att överleva. Det innebär att alla kostnadsökningar äter på handlarens marginaler. Det förklarar varför omsättningen kan fortsätta stiga samtidigt som marginalerna fortsätter krympa.

Pengars värde förändras. Vi vet alla att man idag inte kommer lika långt med 100 kronor som för 20 år sedan. Detta kallas inflation. Inflationen beräknas normalt med hjälp av förändringar av KPI (konsumentprisindex). KPI mäter den genomsnittliga kostnaden för en varukorg innehållandes varor som på ett bra sätt ska spegla hushållens konsumtion. Om priset för varukorgen stiger kallas det inflation, om den sjunker kallas det deflation.

Sedan 90-talet har Sverige månat om att ha inflationen under kontroll, då en hög och fluktuerande inflation är destabiliserande för ekonomin. Det är helt enkelt svårt att göra affärer om man inte vet vad något kommer att kosta om ett år. Detta görs exempelvis genom Riksbankens inflationsmål på 2 procent, vilket innebär att Riksbanken ska se till att inflationen ligger på 2 procent per år.

På senare år har Riksbanken haft svårt att nå inflationsmålet och inflationen har istället legat nära noll. Det är en starkt bidragande orsak till att Riksbanken sänkt styrräntan så pass mycket. Dock är det här problemet inte unikt för Sverige utan något som präglar och plågar större delen av västvärlden.

Den låga inflationen har medfört att Riksbanken uttryckt önskemål om högre löneökningar. I teorin skulle högre löneökningar innebära att företagens möjligheter att höja priset på varor ökar och att inflationen därmed skulle komma igång.

Problemet med ett sådant resonemang är att det inte beaktar den internationella konkurrens som svenska företag utsätts för. Att höja priserna blir inte enklare bara för att lönerna i Sverige går upp, för exempelvis Alibaba kommer inte att höja sina priser. Höjda priser från svenska företag skulle med andra ord leda till att köparna väljer billigare likvärdiga utländska alternativ. Eftersom den internationella konkurrensen gör det svårt för svenska företag att höja priset på sina varor leder högre löner istället till sämre lönsamhet och i förlängningen att företag kan behöva vidta nedskärningar och eventuellt förlägga sin verksamhet utomlands.

Digitaliseringen pressar priser och vinster