Vad innebär "Märket"?

Märket är den utgångspunkt som gäller för löneökningstakten för svensk arbetsmarknad i en avtalsrörelse. Märket förhandlas fram av den exportberoende industrin och utgör härefter grund för övriga parter.

I mitten av nittiotalet tecknades Industriavtalet mellan facken och arbetsgivarorganisationerna inom industrin. Avtalet är en förhandlingsordning, men den kanske viktigaste komponenten i avtalet är ”märket”. Märket innebär att den exportberoende industrin förhandlar lön först och att den löneökning de kommer överens om agerar märke, det vill säga bestämmer löneökningstakten, även för resterande delar av svensk arbetsmarknad.

Värna svensk konkurrenskraft

Huvudsyftet med Industriavtalet är att värna svenskt konkurrenskraft, att se till att svenska löner växer i takt med jämförbara konkurrentländer. Sverige är ett litet, exportberoende land. För att vara konkurrenskraftiga på den internationella arenan får det vi producerar inte bli för dyrt. Om lönerna i Sverige springer iväg alltför mycket från de i jämförbara länder måste vi sälja det vi producerar till priser ingen vill betala. Och i så fall sjunker exporten, vilket inte bara är dåligt för de som arbetar inom exportindustrin utan för alla i Sverige.

Löneutveckling då och nu

Industriavtalet har varit bra för Sverige och det har varit bra för svenska löntagare. Under perioden 1970-1994 hade Sverige väldigt höga nominella löneökningar. Nominella innebär löneökningar räknat i kronor. I genomsnitt uppgick de till 8,3 procent om året. Problemet var att de höga nominella löneökningarna starkt bidrog till att höja inflationen, som i praktiken åt upp löneökningarna. I genomsnitt under perioden var de reala löneökningarna, det vill säga den faktiskt ökade köpkraften, 0,5 procent per år.

Lägre nominella löneökningar på senare år

Under perioden 1995-2015, sedan industriavtalets tillkomst, har de nominella löneökningarna varit betydligt lägre och i genomsnitt hamnat på 3,5 procent. Samtidigt har detta bidragit till att hålla tillbaka inflationen vilket i sin tur har inneburit att reallönerna i snitt ökat med 2,4 procent om året.

Löneökning i relation till köpkraft

För att förstå det egentliga värdet av en nominell löneökning behöver denna sättas i relation till rådande köpkraft. Vi exemplifierar med Lars. Lars är 43 år och jobbar på lager. 

Om Lars erhöll 830 kronor i månaden innan ”märket” när det var dags att höja lönerna skulle detta kunna anses vara en god löneökning, på pappret. Men problemet var att saker och ting som Lars behövde köpa parallellt blev dyrare. I ökad köpkraft innebar Lars löneökning om 860 kronor i månaden i realiteten endast 50 kronor mer i månaden.

I motsats kan en löneökning om 350 kronor i månaden, som blev Lars löneökning i de avtal som förhandlades fram i detaljhandelsavtalet ett tidigare avtalsår, tyckas vara en låg löneökning. Men till saken hör att de saker och ting som Lars vill köpa, inte längre blir dyrare i vår tid på grund av att Sverige med hjälp av "märket" har god konkurrenskraft. Vilket i förlängningen betyder att Lars köpkraft har ökat med 240 kronor. 

Innan märket kunde till synes höga löneökningar i praktiken vara väldigt små. Idag är det tvärtom.

Publicerad: 2019.12.20 Senast uppdaterad: 2019.12.20