Månadens fråga

Hej! Vi har en butik där vi under längre tid har haft problem med en kund. Han kommer in ganska ofta och är nästan alltid aggressiv. Vill gå före i kön, vill inte betala för vissa varor, har ibland ”glömt” plånboken och vill därför betala nästa gång (vilket han aldrig gör). Ibland låter vi honom få sin vilja igenom för att det är enklast så.

Ibland känner vi oss så rädda att vi inte vågar säga nej, exempelvis när han kräver att få handla på krita. Vi har hört att han är farlig och har suttit inne i perioder. Vad ska vi göra för att få honom att sluta? Kan vi få ett tillträdesförbud på honom? Vi har inte polisanmält honom eller så, det har inte alltid känts så allvarligt och personalen har nog inte velat förvärra situationen och reta upp honom. Hur kan vi göra?

Svar:

Hej!

Låt mig börja med att konstatera att personens beteende är oacceptabelt och med stor sannolikhet brottsligt. Om han medvetet använder hot för att tvinga till sig saker mot er vilja så kan man hävda att detta ska klassas som rån. Allt hänger på hur han uttrycker sig och på vilket sätt han använder sin farlighet för att få sin vilja igenom. Att ni har hört ryktesvägen att han suttit inne påverkar inte denna bedömning, men den ökar förstås er oro för att han ska bli aggressiv. Om tidigare brottslighet är välkänt på orten eller om han själv använder denna information så är det en annan femma. Då är det en del av hans våldskapital, som han använder för att pressa er.

Så, min bedömning är att brottsligheten i sig och det obehag det medför för er personal mycket väl skulle kunna räcka för ett tillträdesförbud.

Det andra som talar för ett tillträdesförbud är att hans beteende är upprepat. Han återkommer löpande till butiken och agerar ofta på liknande sätt. Av detta kan vi dra slutsatsen att risken är hög för att ni kommer drabbas på nytt om inget görs. Detta är en central del i lagen om tillträdesförbud. Det måste finnas risk för fortsatt negativt beteende för att lagen ska kunna användas.

Det som talar mot ett tillträdesförbud är att ni inte har polisanmält några av händelserna. Även om det inte är ett formellt krav (en del beteenden som skulle kunna vara skäl för tillträdesförbud behöver inte vara brottsliga) ser vi att åklagarna i praktiken ofta kräver polisanmälningar. Risken är att åklagaren tänker att om ni inte tyckte det var allvarligt nog för att polisanmäla så är det inte heller allvarligt nog för ett tillträdesförbud.

En annan sak som talar emot ett tillträdesförbud är att en utomstående skulle kunna tolka ditt mail som att ni lyckas lösa situationen ganska bra utan ett tillträdesförbud. Tillträdesförbudet ska ses som en sista åtgärd när andra åtgärder inte fungerar. För mig, som har sett hur hot och våld påverkar personalen, framträder en annan bild, men i en ansökan behöver ni trycka på hur det hotfulla beteendet uppfattas av personalen och hur det påverkar er arbetsmiljö. Utgå från att åklagaren, som ska göra bedömningen, inte har en aning om hur agerandet påverkar er. Ni måste beskriva detta in i minsta detalj, så att åklagaren verkligen förstår hur personen skadar er. Detta ska sedan vägas mot vilka konsekvenser ett förbud får för personen som inte längre får handla i er butik. Ert jobb är att övertyga åklagaren om att er utsatthet väger tyngre än personens rätt att röra sig fritt i samhället. Det kräver en hel del, men det är absolut möjligt.

Mitt förslag är att ni nu i efterhand polisanmäler de allvarligare händelser ni haft i närtid. Passa också på att informera honom om att ni nu polisanmäler alla situationer där han är aggressiv och/eller hotfull och att ni också kommer att ansöka om tillträdesförbud om han inte ändrar sitt beteende. Om han trots detta fortsätter så ansöker ni om tillträdesförbud med stöd av er berättelse, gjorda polisanmälningar samt att han informerats om planerna på en ansökan, men ändå inte upphört med sitt beteende.  

Lycka till med er ansökan och hör gärna av er om vi kan hjälpa till mer!

Per Geijer
Publicerad: 2022.05.19 Senast uppdaterad: 2022.05.19