Utvärdering av Konsumenträttighetsdirektivet (Distansavtalslagen)

Framför allt reglerar direktivet vad som avses med ett distansköp, vilken information ett företag är skyldigt att lämna till en konsument innan denne ingår ett distansavtal, att konsumenten har ångerrätt i 14 dagar, att ett företag inte får ta ut kostnader som man inte har informerat tydligt om med mera.

EU-kommissionen genomför en utvärdering av direktivet. Svensk Handel har bidragit aktivt i utvärderingen och fört fram vilka problem vi ser med reglerna. 

Svensk Handel tycker att:

• Informationsplikten är alltför betungande och svårtillämpad, framför allt i mobila kanaler.

• Det är fel att konsumenten har rätt att ångra köp av en vara även om konsumenten använt varan.

• Värdeminskningsavdraget för ångerrätt av använda varor inte fungerar i praktiken.

Samarbete mellan konsumentskyddsmyndigheter

Den så kallade CPC-förordningen (Consumer Protection Cooperation) reglerar samarbetet mellan konsumentskyddsmyndigheterna inom EU. Den föreslås få ett ansiktslyft i syfte att förstärka deras möjligheter att bättre se till så att konsumenträttigheterna följs. Bland annat ska de kunna kontrollera huruvida ett företag använder sig av oberättigad geoblockering eller inte följer de konsumenträttsliga regelverket. Att utfärda omedelbar nedstängning av webbsidor som förmedlar bluff-erbjudanden till konsumenter, begära ut information från domänregistraturer och banker för att få uppgifter om ansvarigt företag bakom en webbplats etcetera.

Svensk Handel tycker:

• Att det är bra att myndigheterna ska samarbeta effektivare över gränserna och att det är viktigt att tillsynen blir så enhetlig som möjligt i de olika medlemsstaterna.

• Att det är rättsosäkert och alltför inskränkande att konsumentskyddsmyndigheter ska ges rätt att stänga ner webbplatser som bryter mot reglerna.

• Att det är tveksamt att myndigheter ska tillåtas använda sig av metoder som ”mystery shopping” vid tillsynsarbetet.

Här kan du läsa Svensk Handels remissyttrande om CPC-förordningen.

Förslaget är en del av EU-kommissionens strategi för en digital inre marknad, den så kallade Digital Single Market Strategy (DSM-strategin) eller Digitala Inre Marknadsstrategin.