Nyheter - debattartikel

Replik i Svenska Dagbladet:
Vi vinner inget på att tvinga svenska företag till hårdare regleringar som inte följs av andra aktörer i samma bransch.

Nils Johansson från KTH skriver i sin replik på vår artikel att det ytterst är företagen som bär ansvaret för att skapa en cirkulär textilhantering, att de har fått förutsättningar för att ställa om men inte gjort så och att detta är ett marknadsmisslyckande.

Det är inte en korrekt beskrivning. Tvärtom så har de senaste regeringarna varit ovilliga att agera proaktivt och långsiktigt trots att man sedan 2018 vetat att ett insamlings- och sorteringsansvar skulle komma. Näringslivet har stått redo, men utan tydlig lagstiftning från EU, eller i Sverige, är det omöjligt att agera.

Grundantagandet att företag ska vara med och ta ansvar för sina produkters livscykel är rimligt. Att investera i forskning, designa för återvinning och samarbeta med återbruksaktörer är exempel på sådant som redan sker i industrin, även om det behövs mer stöd för just denna typ av insatser från offentligt håll då de små- och medelstora företag som dominerar branschen, har svårt att göra stora investeringar själva. Att stora offentliga satsningar redan gjorts kring forskning som gynnar branschens omställning inom textilområdet är direkt felaktigt, mindre än en procent av alla forsknings­anslag har gått till handel, som textil i sin tur endast är en del av.

Allt detta behöver dock äga rum i en verklighet, där företagen verkar på en global marknad, med internationell konkurrens och begränsad efterfrågan på just de produkter som Johansson efterfrågar. Vi saknar med andra ord konsumenten i resonemanget. För att företag ska kunna satsa på mer återvunnet material, bättre design och längre livslängd, krävs det att människor faktiskt vill köpa dessa produkter. Idag finns det en låg efterfrågan på exempelvis plagg i återvunnet material, särskilt när fibrerna håller lägre kvalitet och därmed förkortar hållbarheten. Att införa en kvotplikt är därför fel väg att gå, det vore att medvetet vilja sänka kvaliteten och därmed livslängden på svenska textiler.

Svenska och europeiska företag konkurrerar med aktörer i andra delar av världen, detta måste ske på mer lika villkor. Att jämföra svenska företag med utländska marknads­platser visar på en bristande förståelse för hur viktiga svenska företag är för jobbskapande och innovation, samt det omfattande arbete som de lägger ned på att erbjuda konsumenterna säkra och hållbara produkter. Vi vinner inget på att tvinga dessa företag till hårdare regleringar som inte följs av andra utländska aktörer.

Omställningen måste ske i ljuset av långsiktiga förutsättningar och i takt med verkligheten, endast då kan den bli både hållbar, konkurrenskraftig och långsiktigt framgångsrik.

Cecilia Nykvist, vd Teko – Sveriges textil- och modeföretag

cecilia-nykvist-sofia-larsen.png

”Omställning måste utgå från verkligheten”

Svenska Dagbladet: Textil kan inte hanteras på samma sätt som glas eller förpackningar. Insamlingen måste skötas rätt från början.

Den 17 juli meddelade regeringen att trasig eller fläckig textil från och med den 1 oktober 2025 inte längre ska samlas in separat, utan får slängas i restavfallet. Beskedet var nödvändigt och väntat efter en vår med återkommande larmrapporter om översvämmade insamlingskärl, textilavfall som samlas på hög, bristande infrastruktur och kris hos de bolag som anlitats för att hantera den stora strömmen med utsorterad textil.

Svenskarna har hörsammat lagen om att lämna in allt textilmaterial separat, men mycket av det insamlade materialet visade sig vara av så låg kvalitet att det varken gått att återbruka eller återvinna, eftersom det generellt saknas tekniska lösningar för detta idag. Det gav upphov till höga kostnader, logistikproblem och stora lager med textil som riskerar att förstöras i väntan på en lösning.

Som representanter för industrin och företagen som säljer textila produkter har vi på Teko, Sveriges textil- och modeföretag, och Svensk Handel, varnat för detta scenario under lång tid. Regeringens beslut om att delvis revidera lagen och låta oss slänga trasiga textiler i hushållssoporna igen är klokt och rimligt. Men nu måste vi dra lärdom av det som hände inför nästa steg i arbetet mot att ställa om textil- och modeindustrin; producentansvaret för textil.

Producentansvaret innebär att den som sätter textil på marknaden, till exempel ett klädföretag, ska ta ansvar för vad som händer med produkten när den blivit avfall. Det är en rimlig princip, och en modell som fungerar i andra branscher. Men textil är inte plast, glas, eller förpackningar, den ska helst återbrukas så länge som möjligt. Textil är ett komplext material som kräver särskild kunskap, långsiktighet och rätt förutsättningar.

Därför är vår uppmaning till politiken inför höstens arbete: Hasta inte fram producentansvaret. Lär av misstaget med insamlingen och gör rätt från början.

Sverige var tidigt ute i EU med att utreda producentansvar för textil, men därefter stannade arbetet av under både nuvarande och föregående regering. Nu kommer ny EU-avfallslagstiftning för textil och då finns en ny chans att bygga ett system som fungerar i praktiken. Men då krävs det att regeringen använder hela den implementeringstid som EU tillåter. Det behövs en tydlig plan, samarbete med branschen och möjlighet att lära av andra länder, och producenterna behöver få mandat att utforma ett långsiktigt producent­ansvar.

Vi vill även understryka att producentansvaret inte kan gälla retroaktivt. De berg av textil som redan samlats in, ofta under felaktiga förutsättningar, kan inte i efterhand lastas över på företagen.

De flesta svenska textil- och modeföretag är små eller medelstora. De är innovativa, hållbara och ofta globalt konkurrenskraftiga, men de har inte möjlighet att ensamma finansiera investeringar i sortering, återvinning och infrastruktur. Därför behöver staten satsa på forskning, teknikutveckling och cirkulära lösningar för textil genom hela värdekedjan.

Vi måste också vara realistiska; ett producentansvar är inte en universallösning. I så stor utsträckning som möjligt bör vi främja nya marknadsmässiga idéer. För att både öka återanvändningen av textil innan den blir avfall, och för att ge återvinningsföretag möjligheten att utveckla nya material och fibrer från den insamlade textilen.

En fungerande värdekedja förutsätter dock rättvis konkurrens och att det är hållbara textilier som sätts på marknaden. Privatimporten av billig, ohållbar och lågkvalitativ textil via e-handels­plattformar växer, vilket har en omfattande påverkan på mängden textilavfall. Ska vi kunna ha en fungerande hantering måste det få ett stopp. Här behövs både EU-reglering och ett ökat konsumentansvar.

Vi välkomnar regeringens justering av insamlingsreglerna. Men vi vill även att nästa steg ska bli en framgång och inte ännu en kris. Ett fungerande producentansvar kan bli ett viktigt verktyg för textilindustrins omställning till mer hållbara och cirkulära affärsmodeller. Men då måste det bygga på verkliga förutsättningar, bred dialog med branschen, realistiska antaganden och nödvändiga investeringar i innovation och forskning. Först då kommer vi ha en chans att få det rätt.

”Lär av misstaget med insamlingen av textilier”

Svensk Handel delar oron för att ogenomtänkta regler som kan slå fel – men det är viktigt att reda ut vad som faktiskt gäller.

Läs Blockets och Traderas debattartikel här

EU:s lagstiftning om digitala tjänster gör en tydlig skillnad mellan olika typer av aktörer. De strängaste kraven gäller mycket stora onlineplattformar (VLOPs), det vill säga plattformar med över 45 miljoner aktiva användare i EU varje månad. 

 befinner sig under denna gräns och omfattas alltså inte av samma regler som globala jättar som Shein eller 

. Det skulle inte heller förändras om de ändringar som Svensk Handel föreslår genomförs.

Kärnan i regleringen är att rikta in sig på plattformar som systematiskt tillför nya och skadliga produkter på EU:s inre marknad, ofta via kryphål som tullbefrielsen för småförsändelser. Dessa företag bidrar till en flod av produkter som alltför ofta är osäkra, förfalskade eller inte uppfyller EU-lagstiftning. Det är därför inte förvånande att EU-kommissionen preliminärt konstaterat att Temu bryter mot lagen om digitala tjänster.

Att blanda samman lokala secondhandmarknadsplatser, som underlättar cirkulär konsumtion och hållbarhet främst genom försäljning konsumenter emellan, med globala massimportörer blir därför missvisande. Svensk Handel och 

 har arbetat målmedvetet för att EU:s regler ska träffa just aktörer som Shein och Temu – inte Blocket eller Tradera.

Vi är eniga om att second hand är en nyckel i den gröna omställningen. Men för att skydda både konsumenter och seriösa företag måste fokus ligga där problemen faktiskt finns: på tredjelandsplattformar som missbrukar systemet och snedvrider konkurrensen.

Vi har arbetat målmedvetet för att EU:s regler ska träffa aktörer som Shein och Temu just för att inte Blocket eller Traderas kunder riskerar att sälja osäkra och ohållbara produkter vidare. Kring dessa frågor krävs ett gott samarbete även fortsättningsvis.

, chef Näringspolitik och Opinionsbildning, Svensk Handel

, generalsekreterare på Sveriges Konsumenter

martin-kits-webb.jpg

Svensk Handel värnar secondhand-marknaden

Krig i vårt omedelbara närområde, protektionism och tullkrig drivet av en nyckfull amerikansk president och därtill en lågkonjunktur som går in på tredje året i följd.

Höstbudgeten måste ta sikte på ökad konsumtion och stärkt konkurrenskraft

Hushållens konsumtion står för nästan hälften av Sveriges BNP. Att konsumtionen i svensk detaljhandel ökar är därför avgörande för att få fart på ekonomin. I Handelslandet Sverige arbetar över 600 000 personer, vilket gör handeln till en jobbmotor i hela landet och till näringslivets största arbetsgivare. Var femte ungdom får sitt första jobb i branschen och var sjunde skattekrona kommer från handeln. Handelsföretagen är ett nav i lokalsamhället, en mötesplats och trygghetsskapare. Handeln bidrar med enorma värden som måste värnas.

Men situationen i handeln är mycket tuff. Mängder av företag balanserar på randen till konkurs och förutsättningarna för att utveckla verksamheten och att anställa fler är för många en alltmer avlägsen dröm. Skälen till detta är flera.

Omvärlden är ytterst osäker. Rysslands krig mot Ukraina, oro och krig i Mellanöstern kombinerat med en protektionistisk handelspolitik riskerar att göra alla fattigare. Om utsikterna för världsekonomin hade varit en väderleksprognos torde en orange varning vara på sin plats – risken för allvarliga konsekvenser är överhängande.

Lågkonjunkturen har på många sätt varit en konsumtionskris som slagit mot hushåll och företag. Svensk Handels Handelsbarometer visar att handlarnas framtidsförväntningar har varit pessimistiska i över tre års tid. Fyra handelsföretag om dagen pressades förra året till konkurs. Detta är oroväckande siffror som borde hålla varje ansvarskännande beslutsfattare vaken om natten.

För handelsbranschen finns, utöver hushållens tunna plånböcker, flera andra faktorer som ytterligare spär på krisen. En viktig sådan är den osunda och orättvisa konkurrensen från framför allt kinesiska lågprisplattformar som Temu och Shein och som leder till enorma försäljningsbortfall för seriösa europeiska företag. Genom stora luckor i EU-lagstiftningen och den statliga tillsynen – kan dessa plattformsföretag strunta i alla de regelverk som svenska handlare måste leva upp till. Bara under förra året kom 4,6 miljarder okontrollerade kinesiska paket in i EU till ett uppskattat försäljningsvärde på drygt 1 600 miljarder kronor – en ofattbart stor siffra.

Situationen är allvarlig – inte bara för handeln, utan för hela samhällsekonomin. Prognosmakarna talar om att en positiv vändning i ekonomin kan komma i slutet av året. Exakt samma budskap hördes såväl 2024 som 2023. Men väpnade konflikter, handelskrig och svag innovationskraft, som är de viktigaste orsakerna till kräftgången, ser tyvärr inte ut att försvinna på kort sikt.

Därför uppmanar vi nu politiker och beslutsfattare att använda Sveriges starka offentliga finanser till reformer som stärker hushållens köpkraft och som ökar svenska företags konkurrenskraft. Hösten budgetproposition kommer att bli direkt avgörande för många handelsföretag.

En nyckel för att skapa jobb och stärka välfärden är att näringslivet och Handelslandet Sverige går och mår bra. Höstens budget behöver därför innehålla satsningar som ökar konsumtionen och tillväxten. Det är i osäkra och oroliga ekonomiska tider som politisk handlingskraft behövs som mest. Sverige står på många sätt inför ett vägval. Låt oss välja rätt väg.    

nina-jonsson-och-sofia-larsen.png

Öka köpkraften, stimulera jobb och stärk företagandet

Tänk om kring förslaget om tvingande platssamverkan, skriver Fastighetsägarna, Visita, Svensk Handel och Företagarna.

Remissrundan om förslaget att införa en obligatorisk avgift för områdessamverkan har nu avslutats. Utredningsförslaget kan vid första anblick verka som ett litet steg för att öka tryggheten. Men det är i själva verket ett systemskifte där staten backar från sitt ansvar för brottsbekämpning och skjuter över det på näringslivet.

Vi avstyrker utredningens förslag om tvingande platssamverkan av flera skäl. Det grundläggande skälet är att förslaget innebär en allvarlig förskjutning av ansvar från staten till privata aktörer. Detta är inte bara orimligt utan också ett hot mot rättssäkerheten och företagsklimatet i Sverige. En kritik som inte bara framförs av oss, utan av en rad remissinstanser.

Av de hittills inkomna remissvaren är en överväldigande majoritet tydligt negativa till förslaget om tvingande platssamverkan. Bland kritikerna finns tunga aktörer som Boverket, Länsstyrelsen i Stockholm, Svea hovrätt och Lunds universitet, utöver fastighetsföretag och vi som företrädare för näringslivet, handeln och besöksnäringen.

En grundläggande uppgift – för staten

I förslaget ligger att kommuner ska kunna införa en tvingande avgift för fastighetsägare inom ett visst geografiskt område, i syfte att finansiera brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder som till exempel belysning, ordningsvakter, offentligt underhåll och förvaltning. Detta innebär att fastighetsägare, och näringslivet, utan direkt koppling till nyttan, tvingas betala för offentliga tjänster, vilket i praktiken är en ny skatt på företagande – tjänster som dessutom redan finansierats en gång via den skatt som betalats.

Att säkerställa trygghet på offentliga platser är en grundläggande uppgift för staten. Att överföra detta ansvar till privata aktörer underminerar rättsstatens principer och skapar en otydlig ansvarsfördelning. Det riskerar också att leda till en ojämlik tillgång till trygghet, där vissa områden får bättre skydd än andra beroende på företagarnas betalningsförmåga.​

Förslaget riskerar dessutom att öka regelbördan för företagare, i strid med regeringens uttalade ambitioner att förenkla för näringslivet. Det skapar en ny typ av privat medfinansiering av offentlig kärnverksamhet, vilket kan bli prejudicerande och leda till ytterligare kostnadsöverföringar till företagen.​

Detta är inte en teknisk fråga om avgiftsmodeller. Det handlar om principer

Det är också viktigt att notera att en obligatorisk avgift kan införas på olika sätt i olika kommuner, vilket skapar en rättsosäker ordning. Ett företag i Malmö kan få helt andra ansvar och kostnader för trygghet och brottsbekämpning än ett i Sundsvall, men ännu mer oroväckande är att det kan bli olika beslut till och med inom samma kommun beroende på var företaget ligger. Detta undergräver förutsägbarheten och likabehandlingen i företagsklimatet.​

Ingen ifrågasätter behovet av tryggare offentliga miljöer, men lösningen är inte att skjuta över statliga uppgifter på företagare. I stället bör regeringen se över hur det offentliga kan fullgöra sina kärnuppgifter bättre. Obligatorisk avgift är fel väg för ett Sverige som vill locka investeringar, växa hållbart och öka tryggheten. Dessutom lägger näringslivet redan i dag stora summor på att medverka i olika platsutvecklingsprojekt och medfinansiera satsningar i den offentliga miljön för att stärka tryggheten och göra platser och områden mer attraktiva för såväl invånare som besökare.

Lagstiftning är ett kraftfullt verktyg som ska användas där så erfordras, men inte i onödan.

Detta är inte en teknisk fråga om avgiftsmodeller. Det handlar om principer: Vem ansvarar för tryggheten på våra gator? Vad kan företagare förvänta sig i utbyte mot den skatt de redan betalar? Och hur säkerställs likabehandling i hela landet när kommuner ges fria händer att införa olika ordningar?

Vi uppmanar nu beslutsfattare att tänka om kring förslaget om tvingande platssamverkan. Bygg i stället vidare på den fungerande modellen och stärk det frivilliga engagemanget som redan finns för våra platser. Det frivilliga engagemanget bygger attraktiva platser och gör att Sveriges företag får de bästa förutsättningarna att fortsätta verka och bidra med lösningar för att stärka samhället.

Anna Thureson, Näringspolitisk expert Fastighetsägarna

Anna Wallén, Näringspolitisk chef Visita

Marie Enhörning, Näringspolitisk expert, Svensk Handel

Tobias Adielsson, Näringspolitisk expert, säkerhet och brott mot företagare, Företagarna

marie-enhorning-debatt.png

Statens trygghetsansvar får inte skjutas över på företagen

Paket från marknadsplatser som Temu och Shein har ökat till nya rekordnivåer. Svensk Handel och Sveriges Konsumenter kräver handling.

Förra året vällde 12 miljoner småpaket in i EU – varje dag. En fördubbling mot året före. Majoriteten av paketen kommer från Kina och plattforms­giganter som Temu och Shein.

För konkurrensvillkoren för svenska handelsföretag är en ökad handel från oseriösa plattformar ett dråpslag. Redan före tullkriget mellan USA och Kina hade många handelsföretag tappat försäljning till plattformar som tillåts runda såväl krav på kemikalieinnehåll som produktsäkerhet. En studie från HUI Research visar att svenska handelsföretag betalar 40 procent av varans kostnad för att svara upp mot EU:s hållbarhetskrav. En nota som Temu och Shein helt slipper.

I Kemikalieinspektionens senaste granskning, där de testade varor från marknadsplattformar och dropshippingföretag, var resultatet nedslående: 62 procent av produkterna från marknadsplatserna innehöll farliga ämnen. Det handlar bland annat om bly i elprodukter, kadmium i smycken och ftalater i mjuka plastmaterial. Riskerna för svenska konsumenter är med andra ord akuta.

Resultatet från granskningen rimmar dessvärre väl med de tester som utförts de senaste åren och som ledde till att en rad konsument­organisationer förra året anmälde Temu till EU-kommissionen. Mest nedslående är det faktum att vi trots den massiva kritiken inte ser någon förbättring. Tvärtom ökar antalet paket till nya rekordnivåer.

Den bristfälliga kvaliteten är mycket oroande med tanke på att så många som sju av tio svenskar säger sig ha handlat från plattformar. Det är leksaker till barnen, smycken, kläder och elprylar till familjen. Vrakpriser i kombination med aggressiva marknadsförings­metoder leder konsumenter att handla från plattformarna.

Utvecklingen är inte bara ett direkt hot mot svenska företag och jobb. Det leder också till att farliga ämnen som vi i åratal kämpat för att få bort från konsumentprodukter inom EU väller in över gränserna. Ett beteende som den illojala konkurrensen paradoxalt nog subventionerar.

Att få en dålig produkt är kanske något många konsumenter har med i riskbedömningen när de handlar superbilligt. Men är de medvetna om att de kan få hem produkter som kan skada nervsystemet, vara cancer­framkallande, ge njurskador och benskörhet – eller skada ens ofödda barn?

Det tror vi inte. Snarare tror vi att många har en övertro på att det som säljs på marknaden är kontrollerat och säkert. För vem kan väl tro att det är fritt fram att sälja prylar som både är giftiga och potentiellt livsfarliga? Men det är just där vi är.

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtaris upprördhet i frågan var befogad när hon tidigare pekade ut de kinesiska marknadsplatserna Temu och Shein.

Men problemet är betydligt större än så. Backar vi tillbaka några år shoppade svenskarna från Wish. Den plattformen är det knappt någon som minns i dag. Om ett par år kan Temu och Shein vara historia – medan problematiken kvarstår. Marknadsplatser kommer och går. På samma sätt som produkter som händelsevis klassas som för farliga att säljas försvinner ett tag för att snart ploppa upp under ett annat namn och hos en annan försäljare.

Den som tror att det är ett renodlat kinesiskt problem lurar sig själv. Det säljs undermåliga produkter på marknadsplatser från andra länder också. Det har vi sett i till exempel tester som Sveriges Konsumenter och Energisäkerhetsmyndigheten lät göra för några år sedan.

Vi behöver en handlingsplan som inte tar sikte på länder, utan på att skydda konsumenter och företag. Vi behöver stoppa aggressiva marknadsförings­metoder och säkerställa en hög produktsäkerhet och lika konkurrensvillkor – oavsett var plattformarna har sitt säte. Vi kräver att regeringen agerar och vill se följande:

Plattformarna undslipper i dag ansvar enligt marknadskontrolls­förordningen och produktsäkerhets­direktivet då de inte klassas som ”ekonomiska aktörer” respektive ”ansvariga personer”. Samtidigt gömmer sig enskilda tillverkare, som aldrig kommer axla sitt ansvar, bakom plattformarnas loggor. Och konsumenterna tror sig köpa av Temu och inte av en enskild tillverkare. Denna moment 22-situation måste brytas. Om inte de enskilda tillverkarna tar sitt ansvar måste plattformarna göra det och se till att produkterna de förmedlar lever upp till EU:s krav.

Detta gäller en rad myndigheter som Konsumentverket, Tullverket, Kemikalieinspektionen och Swedac.

Följ det danska exemplet och tillsätt en kommission bestående av relevanta aktörer för att gemensamt identifiera vad som är möjligt att göra inom nuvarande lagstiftning, och ta fram förslag till nya lösningar.

Konsumenterna behöver större förståelse för skillnaderna mellan att handla av företag som följer EU:s regelverk – och de som inte gör det. Med tanke på den stora risk som svenska konsumenter utsätts för krävs förstärkt konsumentupplysning.

Johanna Hållén, generalsekreterare Sveriges Konsumenter

sofia-onlineshopping.png

Stoppa inflödet av skadliga varor

REPLIK. Arena Idé vill i en debattartikel att skatterna bör höjas med 150 miljarder. En skatt som de vill se höjd är arbetsgivaravgifterna.

Vad Arena idé inte berättar är att svenska företag redan betalar nära 200 miljarder mer per år i arbetsgivaravgifter än sina konkurrenter i andra länder. Det är till och med så att den är rekordhög då arbetsgivaravgiften för åldrarna 15–18 respektive 19–23 har ökat markant bara under den senaste mandatperioden.  

För att ett land med välfärdsambitioner ska fungera behöver andelen och antalet yrkesarbetande samt antalet arbetade timmar öka. För det krävs att människor kan och vill arbeta samt att företag har råd att anställa.  

Det saknas inte vilja att anställa fler i företagen men det finns klara hinder för att göra så. När Svenskt Näringsliv ställer frågan om tillväxtambitioner svarar åtta av tio företag att de har tillväxtambitioner.

När frågan i stället blir vad som hindrar tillväxt så uppger fyra av tio företag, att höga arbetsgivaravgifter är ett avgörande tillväxthinder. De höga arbetsgivaravgifterna är det näst största tillväxthindret enligt företagen själva.

Högre arbetsgivaravgifter riskerar att driva såväl jobb som företagande ur landet. Om det svenska näringslivet ska kunna konkurrera med omvärlden eller ha råd att anställa fler behöver arbetsgivaravgifterna snarare sänkas.

Henrik Ekelund, enhetschef näringspolitik, Svensk Handel

Anna Wallén, näringspolitisk chef, Visita

Fredrik Östbom, chef, näringspolitik och opinionsbildning, Almega

henrik-kopcentrum.png

Höjda skatter driver jobb och företag ur landet

Svensk Handel välkomnar EU-kommissionens fokus på regelförenkling och konkurrenskraft.

Svensk Handel firar ett decennium på plats i Bryssel. Under dessa år har vi drivit på i EU för enklare regler, bättre konkurrensvillkor och tydligare förutsättningar för handeln. Det behövs mer än någonsin – nu växlar vi upp ytterligare.

Den 9 maj firar vi Europadagen – en dag för att påminnas om freden och sammanhållningen i Europa. I år har vi dessutom flera skäl att uppmärksamma EU:s betydelse: Sverige firar 30 år som medlem i unionen, och Svensk Handel markerar 10 år med kontor på plats i Bryssel.

Mycket händer i Bryssel. Du som driver eller arbetar i ett handelsföretag märker det faktiskt varje dag genom fler regler, ökade krav och nya former av märkningar. Ungefär 70 procent av de regler svenska handelsföretag måste följa har sitt ursprung i EU. Ändå känns besluten ofta avlägsna – som något som bara "händer". Men det gör de inte. Och det är därför Svensk Handel finns i Bryssel: För att vara handelns, alltså våra medlemmars, röst där besluten fattas.

Tre fjärdedelar av de svenska företagens handel sker med Europa. När EU-lagstiftning påverkar hur du ska förpacka och märka produkter, hur tillgänglighets- och hållbarhetskrav ska se ut eller hur plattformar ska regleras, så handlar det om din konkurrenskraft och dina möjligheter att göra rätt – och göra det på ett lönsamt sätt.

Vår närvaro i Bryssel har inneburit 10 år av möten med EU-parlamentariker, kommissionstjänstemän och medlemsländernas representanter. Vi har suttit i förhandlingar, förklarat handelns villkor, tagit fram positioner tillsammans med våra medlemsföretag – och säkerställt att dina perspektiv inte tappas bort i processen.

Vi har också producerat mängder av webbinarier, vägledningar och frågor-och svar som gör det enklare för dig att förstå – och följa – alla nya krav. Och på vår hemsida hittar du nu en guide till alla de viktigaste lagförslagen som just nu förhandlas i EU.

EU är nu inne i en ny mandatperiod med ett nytt arbetsprogram för 2025. Vi välkomnar EU-kommissionens fokus på regelförenkling och konkurrenskraft. Lagstiftning måste inte bara vara ambitiös – den måste vara möjlig att följa.

Svensk Handels EU-agenda lyfter våra fem viktigaste prioriteringar:

Svensk Handel firar ett decennium på plats i Bryssel. Under dessa år har vi fört handelns talan mitt i beslutsprocesserna – för enklare regler, sund konkurrens och tydligare spelregler. Under denna nya mandatperiod står vi redo att växla upp vårt arbete för en EU-politik som stärker, inte stjälper, svenska handelsföretag.

Debattartiklar