Diskussioner kring EU-kommissionens förslag om reglering av betalningstider pågår för fullt i Bryssel. Många länder är emot det liggande förslaget, bland annat Sverige. Endast Polen är för förslaget i dess helhet. Ett antal länder har fortfarande inte gett tydliga besked.
Denna oenighet innebär att det flitigt diskuterats en mängd olika ändringsförslag. Framför allt diskuteras det inom IMCO (utskottet i Europaparlamentet som ansvarar för den rättsliga kontrollen och granskning av EU-regler på den inre marknaden, vilket alltså inbegriper den digitala inre marknaden, tullar och konsumentskydd).
Inom EuroCommerce fortsätter arbetsutskottet, där Svensk Handel medverkar, med veckomöten. Intresset och engagemanget för frågan är stort, mellan 30 och 40 personer från merparten av alla EU länder medverkar varje vecka.
Två kompromissförslag finns – inget tillräckligt bra
Fredagen den 16 februari kom en sammanställning på två olika kompromissförslag, som ska diskuteras och röstas om i denna vecka. Vid EuroCommerce-mötet den 19 februari fanns en samstämmighet om att inget av förslagen i dess nuvarande form tillräckligt bra. Lobbyarbetet fortskrider.
Sammanställning av kompromissförslagen
(översatt från engelska)
Enligt informationen vi har nu finns två kompromissändringsförslag om art. 3 (betalningsvillkor):
1) Kompromissändringsförslag av Roza Thun (EU-parlamentsledamot för Polen)
30 dagar i relationer mellan regering och företag (G2B);
30/45 dagar i relationer mellan företag (B2B) (antal dagar diskuteras fortfarande);
60/90 dagar för vissa säsongsbetonade och ”Långsamt rörliga konsumtionsvaror” (antal dagar diskuteras fortfarande); Dessa produkter kommer att definieras av kommissionen i en delegerad akt.
2) Kompromissändring från EPP och ECR
30 dagar i G2B;
30 dagar i B2B mellan stora företag och små och medelstora företag;
Avtalsfrihet för andra relationer så länge den inte är grovt orättvis och överenskommen i kontraktet.
Roza Thuns ändringsförslag leder till ytterligare frågor:
Förhållande till UTP: Vi anser att reglerna för livsmedel inte bör ändras genom förordningen om sena betalningar;
60—90 dagar: Vi vill inte spela ett nummerspel (60, 75, 90 dagar etc) – avtalsfrihet innebär just flexibilitet att anpassa sig till den specifika situationen;
”Långsamt rörliga konsumtionsvaror” är en vag definition som skadar rättssäkerheten. Att ha en delegerad akt innebär en stor konflikt i ett senare skede med kommissionen.
Ändringen tar inte upp grossisternas oro och ignorerar deras förslag.
Även EPP/ECR:s förslag leder till ytterligare frågor:
Det skapar en administrativ börda – vilket kan leda till att stora köpare föredrar att göra affärer med stora leverantörer.
Den ignorerar den direkta vägen till marknaden som detaljister och grossister tillhandahåller för små och medelstora företag.
Det målar upp en för förenklad bild av leveranskedjorna – till exempel Inom elgrossist kan komponenterna till belysningsarmaturer levereras av små och medelstora företag till en stor tillverkare, som i sin tur levererar till en grossist för små och medelstora företag som levererar till en större köpare.
Det förutsätter att små och medelstora företags leverantörer är svaga – detta kanske inte är fallet när det små och medelstora företaget är en leverantör av en nischad produkt eller där tillgängligheten är begränsad på en viss geografisk plats.
EuroCommerce är i kontakt med relevanta parlamentsledamöter för att dela reflektionerna ovan. Arbetet pågår också i samordning med Eurochambres och BusinessEurope.
Svensk Handel kommer att fortsätta bevaka frågan noga.
Få koll på de viktigaste nyheterna som rör dig som handlare. Varannan vecka skickar vi ut ett nyhetsbrev där vi samlar vägledningar, förmåner och de senaste rapporterna som hjälper dig som handlare i din vardag. Registrera dig redan idag!
