EU-förslaget hot mot jobben och den svenska modellen

Omställning, konkurrenskraft och jobb är ledorden i EU:s stora återhämtningsplan. Avgörande för återhämtningen är att minska osäkerheten och öka företagens förmåga att investera och anställa. Samtidigt presenterar EU-kommissionen ett nytt direktiv om lönetransparens.

Ett genomförande innebär omfattande administration och byråkrati för företagen och försämrar arbetsmarknadens funktionssätt och kompetensomställning.

Förslaget, som syftar till att öka jämställdheten mellan kvinnor och män genom lönejämförelser och fler juridiska tvister, är otydligt och svårtolkat.

Det skapar stor osäkerhet för arbetsgivarna i deras lönesättning och är ett hot mot den svenska arbetsmarknadsmodellen och mot tillväxten i Europa.

Stor osäkerhet efter krisen

Fokus för politiken måste vara att skapa så bra förutsättningar som möjligt för nya jobb, tillväxt och konkurrenskraft. Det krävs investeringar och strukturomvandling när världen ska resa sig efter pandemin. Tack vare vaccineringen har läget ljusnat men osäkerheten om framtiden är fortfarande stor.

Under krisen har mängder av jobb slagits ut, långtidsarbetslöshet och utanförskap har stigit kraftigt. Många företag lever under konkurshot och statsfinanserna har försvagats.

Samtidigt som EU:s historiskt stora paket för tillväxt, nya jobb och omställning antagits fortsätter arbetet med det nya direktivet om lönetransparens som EU-kommissionen presenterade i mars i år. De negativa effekterna på samhällsekonomin av direktivet uppmärksammade vi i en artikel redan förra hösten.

Hotar den svenska modellen

Genomförs förslaget hotas den svenska arbetsmarknadsmodellen. Tillkomsten av nya jobb, den gröna och digitala strukturomvandlingen samt kompetensförsörjningen på arbetsplatserna kommer att försämras av en rigid lönebildning präglad av jämförelser mellan yrken.

EU-kommissionen uppskattar att skillnaden i lön mellan män och kvinnor i Europa är omkring 15 procent. Det är visserligen omöjligt att säga om skillnaden helt eller delvis beror på diskriminering, men nu läggs ändå ett förslag som innebär en kostsam, ineffektiv och byråkratisk lagstiftning.

I Sverige har löneskillnaderna mellan män och kvinnor årligen minskat och den oförklarade löneskillnaden är nu 4,4 procent. Den svenska arbetsmarknadsmodellen levererar.

Vi ställer oss självklart bakom att kvinnor och män ha samma lön för samma arbete utfört på samma sätt. Men lika självklart är att ett framtida EU-regelverk måste ta hänsyn till olika nationella verkligheter och modeller på arbetsmarknaden. Kommissionens uttalade ambition, att kraftigt öka antalet diskrimineringsärenden i domstol, är fel metod. Den svenska modellen som nu hotas bygger i stället på parternas vilja att själva lösa sina konflikter.

Företrädare för svenska näringslivsorganisationer

Leder till färre jobb

Vi ser flera risker med lönetransperensdirektivet:

• Ökad osäkerhet leder till färre jobb. Det finns redan en stor osäkerhet om hur pandemin kommer att utvecklas liksom om hur världen och våra konsumtionsmönster kommer att förändras. Att ytterligare öka osäkerheten för företagen genom att införa detaljerade bestämmelser om hur löneinformation ska presenteras är fel väg. Oklarheter i tolkningen av flera av förslagen, bl a processreglerna, ökar osäkerheten och rubbar även balansen mellan arbetsmarknadens parter.

• Ökade kostnader leder till färre jobb. Förslaget innebär kraftigt ökade kostnader för företagen för lönedata och inrapportering. Vidare blir förslaget kostnadsdrivande om justeringar av löner alltid ska innebära höjda löner. Det slår mot möjligheten att expandera och nyanställa.

• Nödvändiga strukturomvandling försvåras. På en dynamisk arbetsmarknad i snabb utveckling som drivs av ny teknik, grön omställning och ändrade konsumtionsmönster är tanken att värdera olika arbeten som underlag för juridiska processer helt främmande. Hur gör man med alla jobb som inte ens finns dag eller jobb som förändras i innehåll? Direktivet försvårar strukturomvandling, innovation och tillväxt eftersom förslaget bygger på ett statiskt synsätt där arbeten ska definieras och jämföras. Att ändra jobbinnehåll och löner motverkas.

• Företagens kompetensförsörjning försvåras. Lönebildningens viktiga funktion att styra kompetens på arbetsmarknaden genom marknadskrafter som speglar tillgång och efterfrågan på kompetens försvåras. Kostnaderna för företagen riskerar att drivas upp. Möjlighet till individuell och differentierad lönesättning regleras i kollektivavtal mellan parterna och tillämpas på stora delar av den svenska arbetsmarknad. De förutsätter att lönen sätts utifrån individens kompetens och prestation och inte genom reglering för olika yrken och befattningar. För Sveriges och de nordiska ländernas del är förslaget ett grundskott mot väl fungerande partsmodeller. De avtal arbetsgivarna och de fackliga organisationerna träffar är under angrepp.

Missar verkligheten

Kommissionen missar helt hur verkligheten faktiskt ser ut. Arbetsmarknaden är dynamisk, arbeten förändras ständigt och med det även kompetenskraven.

Förslagets logik innebär att nödvändig strukturomvandling försvåras, vilket försämrar Europas konkurrenskraft. Givetvis ska vi fortsätta arbeta för jämställdhet men med metoder som stärker strukturomvandling, konkurrenskraft och förutsättningar för hållbar tillväxt.

Europa behöver företag som vill anställa och en arbetsmarknadsmodell som likt den svenska uppmuntrar omställning och strukturomvandling. Att försvåra jobbskapande, investeringar och konkurrenskraft i ett läge när Europa verkligen behöver innovation, omvandling och företagande är helt fel väg att gå.

Carl Eckerdal, Chefekonom, Livsmedelsindustrierna och IKEM

Kerstin Hallsten, Chefekonom, Industriarbetsgivarna

Fredrik Isaksson, Chefekonom, Byggföretagen

Lars Jagrén, Senior Advisor, Svenskt Näringsliv

Thomas Jakobsson, Chefekonom, Visita

Patrick Joyce, Chefekonom, Almega

Mats Kinnwall, Chefekonom, Teknikföretagen