E-avfallsavgift straffar återbruk och cirkulär ekonomi

De länder som satsar på hållbarhet genom bättre produkter, service och återbruk av elektronik får höga straffavgifter, de som inte gör det betalar mindre. Det är grundprincipen för EU-kommissionens föreslagna avgift. Det är feltänkt. Regeringen måste agera för att avvisa förslaget, skriver beslutsfattare från svenskt näringsliv.

Debatt • I går

Läs debattartikeln här

Länk till debattartikel i DI

Vi uppmanar därför den svenska regeringen att tydligt avvisa förslaget i de kommande förhandlingarna om EU:s långtidsbudget, skriver Pernilla Enebrink, vd ElektronikBranschen, Sofia Larsen, vd Svensk Handel och Åsa Zetterberg, vd, TechSverige.

EU-kommissionens nya förslag om avgift på ej insamlat el-avfall riskerar att slå hårt mot länder och företag som satsar på återbruk, reparationer och lång livslängd. I stället för att främja cirkulär ekonomi och hållbara beteenden, straffas de aktörer som gör rätt – medan kortsiktig konsumtion och snabb omsättning gynnas. Det är dags att sätta fakta och verkliga miljönyttor i centrum för EU:s styrmedel.

EU-kommissionens förslag om en ny avgift på 2 euro per kilo ej insamlad elektrisk och elektronisk utrustning kan låta som ett bra sätt att driva på återvinningen av elektronik. Men i själva verket riskerar det att bli ett trubbigt och orättvist verktyg som motverkar de mål om cirkulär ekonomi och resurseffektivitet som EU själv har satt upp.

Bakgrunden är kommissionens plan att införa fem nya inkomstkällor i EU:s långtidsbudget för perioden 2028–2034. En av dessa är den föreslagna e- avfallsavgiften, som beräknas utifrån skillnaden mellan den genomsnittliga vikten av elektronik som satts på marknaden under de tre föregående åren och den mängd avfall som faktiskt samlas in under det aktuella året. Denna differens ska betraktas som ”ej insamlat avfall” och ligga till grund för avgiften som medlemsstaterna behöver betala.

Det innebär att elektronik som efter tre år fortfarande används räknas som ej insamlat avfall, trots att den inte är det – inte ens i lagens mening. Det innebär att medlemsländer med hög grad av återbruk och lång produktlivslängd nu riskerar att framstå som att de är ineffektiva på att samla in el-avfall och dessutom straffas de ekonomiskt för detta.

Detta är en logisk kullerbytta. Att förlänga livslängden på elektronik, reparera och återanvända produkter är centrala delar i en cirkulär ekonomi.

Detta är en logisk kullerbytta. Att förlänga livslängden på elektronik, reparera och återanvända produkter är centrala delar i en cirkulär ekonomi. EU-kommissionens föreslagna avgift gör motsatsen: den straffar hållbara beteenden och gynnar kort livslängd och snabb konsumtion.

Sverige har till exempel en hög återbruksgrad och en växande service- och reparationssektor. I stället för att främja dessa initiativ skulle avgiften göra dem mindre lönsamma.

Utöver metodfelen finns stora osäkerheter i den statistik som ska ligga till grund för avgiften. Felaktiga produktregistreringar, skillnader i förpackningsvikter, gränshandel och export av begagnad elektronik skapar betydande avvikelser. En avgift som bygger på sådana siffror riskerar att bli en straffavgift på statistikfel snarare än ett effektivt miljöstyrmedel.

Sverige ligger redan långt framme i insamling av el-avfall, men det finns utmaningar – framför allt när det gäller småelektronik som blir liggande i lådor, men det innebär inte att de är en miljörisk i naturen. Det är dessa konkreta beteenden och flöden som behöver adresseras.

Konsekvenserna av förslaget skulle bli omfattande. Om avgiften i slutändan skulle tas ut på företagen innebär det ytterligare administrativa bördor, ökade kostnader och försämrad konkurrenskraft. Kostnaden skulle i slutändan hamna hos konsumenterna, medan miljönyttan uteblir. Dessutom riskerar avgiften att driva fram mer privatimport av billig och osäker elektronik från aktörer som inte tar ansvar för insamling och återvinning – något som i sin tur kan leda till mer avfall och större klimatpåverkan.

Vi delar definitivt ambitionen att öka återvinningen och göra EU mer resurseffektivt.

Men styrmedel måste bygga på fakta, inte på förenklade schabloner. En avgift som likställer lång livslängd med bristande insamling leder fel. Vi uppmanar därför den svenska regeringen att tydligt avvisa förslaget i de kommande förhandlingarna om EU:s långtidsbudget. Det är fullt möjligt att kombinera tillväxt med hållbarhet. Men det kräver styrmedel som belönar dem som agerar rätt, inte dem som producerar mest avfall.

Pernilla Enebrink, vd ElektronikBranschen
Fredrik Benson, vd El-Kretsen
Åsa Zetterberg, vd, TechSverige
Kent Oderud, ordförande APPLiA
Sofia Larsen, vd Svensk Handel
Maria Rosendahl, näringspolitisk chef Teknikföretagen
Per Strömbäck, vd Dataspelsbranschen