Remissvar Åtgärder för hållbar konsumtion

Remissyttrande avseende Åtgärder för en mer hållbar konsumtion (SOU 2025:124)
Remissvar I går
Dela den här sidan

Er ref: Ju2026/00135

Svensk Handel som är en bransch- och arbetsgivarorganisation för små och stora företag inom parti-, detalj- och e-handeln med cirka 8 200 medlemsföretag får med anledning av remissen anföra följande:

Allmänna synpunkter

Svensk Handel tackar för möjligheten att lämna synpunkter på den remitterade utredningen Åtgärder för en mer hållbar konsumtion (SOU 2025:124). Svensk Handel ser särskilt positivt på att utredningens förslag, som genomför EU-direktiven 2024/825 om mer konsumentmakt i den gröna omställningen (konsumentmaktsdirektivet) och 2024/1799 om gemensamma regler för främjande av reparation av varor (reparationsdirektivet), ligger nära direktivstexterna och därigenom bidrar till att säkerställa att regelverken tillämpas på ett harmoniserat sätt. Det finns emellertid vissa otydligheter som inte klargörs i vare sig direktiv eller genomförandeutredningen, varför det finns ett stort behov av vägledning framgent. Detta berörs särskilt nedan.

Åtgärder för att främja reparation

Svensk Handel som branschorganisation välkomnar omställningen till en mer cirkulär och hållbar handel, och är tillsammans med våra medlemsföretag inte sällan med och driver utvecklingen framåt. Som ett generellt medskick är det därför viktigt att säkerställa att det finns förutsättningar för att starta, växla upp och bibehålla cirkulära affärsmodeller. Reparationstjänster och återbruk av varor är en stor del av det cirkulära flödet, varför det också behöver tas fram riktiga incitament som gör det välkommet för konsumenter att använda sig av eller hitta reparationstjänster. Sådana incitament tas i huvudsak inte upp i utredningen.

För konsumenter är pris fortfarande en central drivkraft för att välja hållbart. Svensk Handel bedömer att det i det fortsatta arbetet med införlivandet av framför allt reparationsdirektivet måste övervägas vilka åtgärder som är lämpliga för att leda konsumenter rätt. Det kan röra sig om att införa skattemässiga avdragsmöjligheter för användandet av reparationstjänster, likt det som finns på andra områden idag (ROT- och RUT-avdrag). På så sätt kan riktiga incitament leda till att konsumenter ser positivt på att använda sig av reparationstjänster eftersom kostnaderna för att utnyttja tjänsten kan hållas nere för den enskilde konsumenten. Även mer systeminriktade åtgärder kan också krävas. Till exempel spelar frågan om sänkt moms på second handvaror en stor roll för att få det cirkulära kretsloppet att fungera som en helhet. Momsen är utformad för varor som säljs första gången, men menar politiken allvar med att vilja främja en cirkulär ekonomi, borde momsen sänkas när en vara säljs en andra eller tredje gång. Ett annat exempel är att reparationer, återbruk och liknande är arbetskraftsintensivt vilket är väldigt dyrt i Sverige. En översyn och sedermera sänkning av arbetskostnader, såsom arbetsgivaravgifter behöver därför också genomföras. Detta skulle kunna träffa rena cirkulära arbeten såsom reparatörer, återvinningscentraler och liknande för att behålla arbetskraften i Sverige.

Produkter redan i omlopp på marknaden

En fråga som har bedömts ligga utanför utredningens uppdrag är frågan om produkter som redan idag är i omlopp på den inre marknaden. Det finns för närvarande inga övergångsbestämmelser i vare sig konsumentmaktsdirektivet eller i de nationella förslagen som gör det möjligt för återförsäljare att fortsätta sälja produkter som för närvarande marknadsförs och säljs i enlighet med gällande regler. Det kan röra sig om produkter med lång hållbarhet och som redan finns i produktion eller butik. Det innebär att fullt tjänliga produkter kan komma att behöva kasseras om dessa inte hinner anpassas eller säljas ut innan tillämpningen och tillsyn inleds. Ändringar i planerade marknadsföringskampanjer eller ytterligare anpassning av produkter/förpackningar som redan är i omlopp på marknaden är typiskt sett förenat med höga kostnader och långa ledtider. Kassering av fullt tjänliga produkter kan då bli det enda realistiska alternativet för enskilda handlare för att inte riskera att sälja produkter som inte efterlever nya krav. Svensk Handel anser att sådana konsekvenser är inte enbart orimligt för de producenter eller återförsäljare som drabbas, utan måste anses stå i direkt strid med direktivets syfte och den målsättning regeringen har om att minska matsvinnet i Sverige.

I sammanhanget anser Svensk Handel att den bästa lösningen vore att det i direktivet införs en övergångsbestämmelse som möjliggör att produkter som redan satts på marknaden, antingen i produktion, lager eller i butik, bör få säljas ut under en fastställd övergångsperiod. Liknande övergångsbestämmelser har funnits även på angränsande områden, bland annat på livsmedelsområdet. Ett unionsrättsligt bindande undantag är att föredra för att det inte ska bli otydligt vad som gäller, i synnerhet då ett företag verkar gränsöverskridande. Ett sådant undantag är inte bara den mest rättssäkra och förutsägbara lösningen för enskilda näringsidkare, utan skulle även säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt i hela EU.

Såvitt kan förstås pågår det för närvarande diskussioner om en gemensam, icke-rättsligt bindande överenskommelse inom ramen för det s.k. CPC-nätverket, i syfte om att försöka lösa situationen. Näringslivet är typiskt sett inte representerat i detta nätverk och har därför ingen information om innehållet i en eventuell överenskommelse. I svenskt hänseende försvåras därför förberedelserna ytterligare genom att den behöriga myndigheten ännu inte har pekats ut i Sverige och att det är i dagsläget okänt om Konsumentverket, som representant i nätverket, deltar i arbetet med utformningen av den gemensamma överenskommelsen. Inte heller är det känt om myndigheten har för avsikt att tillämpa en sådan icke-rättsligt bindande överenskommelse för det fall att den beslutas inom ramen för CPC-nätverket. Svensk Handel ser således med oro på situationen, inte minst då vare sig ett besked i den här frågan eller t.ex. vägledning i andra frågor är att vänta förrän riksdagen har slutbehandlat lagförslaget. Det här innebär alltså att det i rådande läge är omöjligt för svenska företag att veta vad som kommer gälla för produkter som redan är i omlopp på inre marknaden innan väldigt nära inpå ikraftträdande.

Enligt vad Svensk Handel erfarit har även vissa medlemsstater börjat utforma eller överväga egna, nationellt betingade övergångsperioder för nämnda produkter. Mot hänsyn till ovan, anser Svensk Handel att det är en olycklig utveckling eftersom det riskerar leda till att tillämpningen blir fragmenterad i medlemsstaterna, både i förhållande till vilka produkter som ska omfattas av en övergångslösning och för vilken tid som eventuella undantag eller övergångsbestämmelser ska gälla.

Mot bakgrund av ovan, anser Svensk Handel att givet rådande situation måste regeringen säkerställa att svenska företag vet vad som gäller för produkter som redan finns i omlopp på marknaden. I den situation som nu råder och i ljuset av den oklarhet som präglar företags anpassningsmöjligheter, så bedömer Svensk Handel att den snabbaste och praktiskt lämpligaste lösningen är att regeringen i det fortsatta lagstiftningsarbetet föreslår en nationell övergångsbestämmelse för dessa produkter. Ett sådant undantag bör åtminstone gälla under ett år från det att propositionen är antagen för att möjliggöra tillräcklig tid för anpassning eller utförsäljning av lager.

Tid för ikraftträdande för samtliga författningsförslag

Oaktat nyss nämnda problematik, anser Svensk Handel att den korta tiden mellan propositionens preliminära antagande i september 2026 till dess att de nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2027, är alldeles för nära inpå varandra utifrån kvarvarande utmaningar. Sverige har i nuläget gjort en sen implementering av båda direktiven, vilket innebär att näringslivet ges väldigt kort om tid för anpassning efter att nationell genförandelagstiftning är antagen, blott tre månader. Direktiven och sedermera genomförandebestämmelserna innehåller substantiellt viktiga och omfattande ändringar, till och med en helt ny reparationslag. Direktiven ändrar härutöver befintlig lagstiftning på principiellt viktiga plan, t.ex. förlängning av reklamationstiden med tolv månader och ställer krav på att information ska lämnas till konsument (exempelvis användandet av harmoniserad märkning och meddelande). Bestämmelserna kräver vidare anpassning och genomförande i alla leverantörsled, det vill säga inte bara för återförsäljare utan även i förhållande till underleverantörer och tillverkare. Det behöver också förstås att certifieringsorgan och processer kan behöva utvecklas för att möta behovet i den nya lagstiftningen. Mot bakgrund av denna sammantagna bild anser Svensk Handel att tidpunkten för ikraftträdande åtminstone bör sättas till den 1 juli 2027 för samtliga författningsförslag, med undantag för det som föreslås vad gäller produkter som redan är i omlopp på marknaden och omfattas av konsumentmaktsdirektivet (ovan), d.v.s. ett års anpassningstid från att propositionen antas.  

SVENSK HANDEL

Martina Elfgren, enhetschef Internationella enheten
Anna Svärd, näringspolitisk expert